.

Så himla typiskt när jag väl ska visa mammi att jag inte någon soffis är när jag ute och går. Vad händer? Om inte en alldeles för mätt mage med ömma ben hinner efter 300 meter och ett skoskav till råga på allt. Jaja, fick någon att skratta iallafall. Alltid lika trevligt att glädja någon. Fast de var på min bekostnad.
Undra hur länge VI ska ha roligt utav detta? Kommer ju inte att glömmas i första taget.
("jag är iallafall ingen kroko") Blink, blink!

Har precis mumsat i mig två undrbara majskolvar.. tänkte jag. Var illamående efter andra så mätt blev jag men lik förbannat proppar jag i mig den andra. MATMISSBRUk kallar jag detta.

BC