.

Sitter här och pratar med en kompis. Ett hus i hans område står just nu i lågor och bara brinner. Dom får inte släkt de.Får bara se sitt hem brinna ner till grunden medans brandmännen ser till att de inte spridees sig. Och jag hoppas att ingen är inne i huset. De är sådanna här stunder jag kan vara glad att just jag är jag. När de finns människor som drabbas så hårt som dom människorna gör just nu. Minnen som är ovärdeliga, oersättliga, kommer aldrig tillbaka. Då kan jag skatta mig lycklig att jag i 18 dagar varken hade el, värme, kyl eller frys eller spis. Men jag hade iallafall alla mina minnen kvar, alla mina saker och framför allt en familj som jag kunde bo hos. Som fortfarande var starka och kunde ta hand om mig. Jag hade grunden. Får iallafall hoppas att dom har kärleken till varandra kvar. Kärlekens band i en familj som är nära övervinner allt.

Fan vad oförutsägbart livet är. Hänger på en skör tråd. De är farligt läskigt. Därför ska man försöka ta vara på varandra och dagen så gott som de går just den dagen. Visste ni att i en undersökning visar de att vi har ett trevligare bemötande mot människor vi inte känner i arbetet än dom vi hemma älskar? Säger inte de en hel del om ut vrickat allt är? Sen en sak jag fått lära mig som liten som jag försöker att hålla fast vid. Skiljs aldrig som ovänner eller låt något vara osagt.

Idag skaffade jag en hemförsäkring, var på tiden. Med en extra otursförsäkring. Så min jacka kan bli snodd på festen och jag får ersättning för den! Man vet ju aldrig när olyckan är framme?

Ta hand om er och era kära, B ♥