STORM

Lifehouse - You & Me! Blir kär i magen när jag hör den låten :) Undra om de har med själva sången att göra? Eller om de har att göra med att den får mig att tänka på en viss person? Tror de har med han att göra för de var han som fick mig att börja lyssna eftersom jag inte kände till dom innan jag började prata med honom. Dock vet jag inte om jag känner så i magen för de som fanns då. När han var gullig mot mig och fortfarande visade ett intresse eller om jag faktiskt fortfarande känner något? Eller om jag bara vill känna något? De spelar egentligen ingen roll för han är borta nu och oavsett så hade de endå inte blivit något om han hade varit kvar. Han fick inte dom känslorna jag hade hoppats på. De tråkiga var bara att han visade som om han hade de första gången vi träffades. Han var världens gulligaste och hade den personligheten jag bara älskar. De roliga och töntiga är att jag faktiskt blev lite kär, väldigt töntigt jag vet men jag fick iallafall ett snabbt tycke för honom. Och man kan inte styra över sina känslor, eller hur? Haha jag kände inte ens killen. Men de blev jag och de är verkligen inte likt mig. Jag tror inte på sådant och de är knäppt. De har hänt mig en gång innan och han hette stefan(de tog mig flera år att glömma honom och jag trodde att jag aldrig skulle få känna så igen, men känslan som jag fick för den här killen kändes samma som den gjorde första gången jag träffade stefan. Dock vet jag ju inte om den skulle hållt i sig? Men dom är iallafall dom två jag fastnat så snabbt för och med en gång. Med andra killar har de lixom fått växa sig fram och aldrig blivit den storm förälskelsen och jag tror de har blivit därför jag ledsnat efter ett tag. Som med stefan var jag nykär hela tiden! Vill bara säga att jag var 15 när jag och stefan träffades, de är 6 år sen ska man bara få känna så var 6 år?) Stefan och den killen jag pratar om har iallafall väldigt lika personligheter. Dom är gitarr spelande, sjungandes, oförutsägbara, mystiska och retfulla på ett gulligt sätt samtidigt som dom kan vara väldigt kalla, men innerst inne väldigt snälla! Kanske därför jag fick sådant snabbt tycke för den här killen? Jag kanske fastnar för sånna personligheter?
Men nu ska jag ut och gå och försöka att sluta och tänka så mycket på de :) De finns ju som sagt mer speciella människor där ute(väldigt få dock). Som får mig att känna mig minst lika speciell :)

Vem denne han är vill jag inte berätta för de känns lite pinsammt på något sätt! Någon som känner honom kanske läser min blogg? Who knows? Fast de värsta är att skulle han själv gå in och läsa skulle han nog antagligen fatta att de var han? Vilken tur att han inte gör de då :) tihi!


En puss för den är du värd iallafall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0