.

- Jag är hemlös i ett boende -

Jag har så mycket jag egentligen vill säga men jag kan inte. För jag orkar inte uttrycka dom på rätt sätt så att de inte ska låta fel. Eller att människor ska uppfatta mig på ett sådant sätt som jag egentligen inte menar eller är på. Fast de är klart finns väll alltid någon som uppfattar de på de sättet som är de rätta sättet att uppfatta de på. De jag menar

De jobbiga är att jag känner massa samtidigt som jag inte känner något. Så jag vet egentligen inte ens vad jag nu skulle skriva för att uttrycka mig ? Jag känner mig så liten och som att jag på något sätt inte finns. Haha vad sjukt igår var jag verkligen hur glad som helst idag helt tvärt om. Idag är jag inget jag bara e. Vad en människa eller en situation kan påverka en på ett dåligt sätt egentligen. Jag vet ju att de kommer att lösa sig. De jobbiga är bara att man inte vet när? Förhoppningsvis ser allt lite ljusare ut efter imorgon!

Nu ska jag hoppa in i duschen ta på mig pyjamas vandra ner med kudden en trappa ner för att inta mammas säng. Säger ju de jag lever i en kappsäck! Men jag är endå tacksam finns folk som har de värre. Jag mår faktiskt genast bättre och då har jag inte ens fått uttrycka mig direkt sen mår jag faktiskt bättre när jag tänker sluta lipa och klaga när de finns människor som har de värre än mig och inte ens gör de :) Man ska vara tacksam för de lilla bra man kan komma åt. Och egentligen när jag tänker efter så kan inte de som är bra just nu bli speciellt bättre.

PUSS